mercredi 26 septembre 2007

Mamie mitsamtsam

Il est vrai que chez les chinois, le fait de mitsamtsam est tout à fait normal à table et même que c’est louable …. Pas chez les européens. Et comme nous, nous aimerions bien être comme des européens, avons éduqué nos enfants à ne pas mitsamtsam du tout à table.

Malheureusement pour Mamie, elle chinoise de pure souche, sans avoir le sentiment que cela va agacer les autres, mitsamtsam en vrai. Le petit fils s’étonne car le papa méchant ne dit rien, pose la question :
· Arnaud : Papa, pourquoi tu ne dis rien quand c’est Mamie mitsamtsam ?
· Manou : Ssshhhhh !
· Arnaud : Papa ! quoi sshhhhhh …. Tu dis toujours de ne pas mitsamtsam alors que quand c’est Mamie, tu ne dis rien
· Mamie : mais c’est quoi mitsamtsam
· Sandra : tu fais du bruit quand tu manges
· Brandon : comme ça …
· Mamie : oui mais moi je met des dentiers …. C’est pour ça
· Arnaud : c’est quoi des dentiers ?
· Manou : des fausses dents
· Arnaud : ah ! c’est comme maman ?
· Brandon : alors que maman ne mitsamtsam pas
· Mamie : oui, parce qu’elle est habituée
· Arnaud : ah !moi aussi alors, il faut que je m’habitue car je n’ai pas de dents.

Qu’est-ce que papa va pouvoir dire maintenant quand ses enfants vont mitsamtsam !!!!!!!!!!

dimanche 23 septembre 2007

Vita va ny hiraka …..

Nankalaza ny faha-34 taonany fanambadianay ny raiko ampanahy. Nasaina taimn’izany ny tenako sy ny ankilako, i zoky Marie T. tsy hadino. Satria moa efa ho 30 taona izao ity ray ampanahy no nitoetra sy nitady ravinahitra any ampitan-dranomasina any, ireto Zanany tsy mahay ny tenin-drazantsika intsony. Ary satria moa izaho dia manana zana-kanabavy manana rà vahiny ihany koa, malaza eo amin’ny sahatry ny hira, ary indradra mbola mpitovo dia nangatahina manoka izy ny hanatrika ity fankalazàna ny jaobilin’ny mariazymiaraka amin’ny reniny.

Tany ampiangonana :
Tsy tokony ahagaga antsika mpamaky intsony aza fa raha nanotrona ambavaka izao jaobily izao izahay, dia tsy maintsy ary tsy manaiky mihitsy i Dame Rasoa raha tsy eny amin’ny seza-lava aloha indrindra … izay natokana ho an’i fianakaviana akaiky. Nanoloa anay ary arakizany ny zanaky Bera telo mianadahy : Andry lé sola vantony, i Hary l’irokoï ary i Patricia sy ny anabaviny.
Hita mihitsy alo fa tsy dia mandàla ny fifavahana ireto mpanasa satria dia tsy maharaka ny fomba rehetra momba ny fanompompivavahana mihitsy. Ohatra amin’izany, raha tokony handohalika ny mpanotrona dia ry ‘zareo nipetraka satria noheverivy fa hipetraka ny maro.
Tao ampiangonana alo dia efa nampiseho ny talentany ity anabavin’i Bera. Mikoropadropaka tsy hay hoe ahoana fa dia toa izy mihitsy no “chef d’orcheste” momba ny fizotry ny lanonana. Ohatra tamin’izany raha handeha hanolotra vonikazo ho an’i masina Maria ireto mpivady, ka ny vonikazo ho hatolotra mbola tety amin’ny mpanolotra dia tsy nitsahatra niteny sy namporisika ity tovolahy tsy manatsiny sy menatra miseho vahoaka izy ny hanaterana ireto vonikazo eny amin’izy mivady. “haingana fa efa taperin’i môpera ny lamesa, haingana hoa …”

Nankaiza i Aina :
Vita moa ny lamesa, nifanoroko sy naka sary teo ivelany ny olon-drehetra. Raha ny mpianakavy sy ireo izay nasaina faly nifankahita, i Tita sy ity anabavin’i Bera kosa mitaintaina hoe : “nankaiza i Aina ! ho avy sat sia !”
Lany mihitsy moa ny fahana amin’ny finday an’i Dame Rasoa niantso sy nandefa someso amin’ity zanany hoe : “fa aiza ihany ianareo ! efa vita ny lamesa fa handeha ho any amin’ny tranon-danonana izao”. Nefa moa araka ny fahafantarantsika ankehitriny an’i Razoby dia tsy taitra izy ka namely hoe : “mbola manano fandraisam-peo an’ity olo-malaza izahay, fa tamy rehefa vita ny hatao”. Voatery ary i Dame Rasoa mampitony an’ireto mpikarakara fa ho avy ity olona andrasana.
Nitohy foana moa izany fitadiavana izany, na dia efa tonga tany amin’ny toeran-danonana ary ny be sy ny maro, ary na dia efa nolazaina aza ireto mpikarakara mahafatra-po fa ho avy ny nandrasana. Nitohy lava-reny ka nahatezitra an’ingahy mpitantara, satria mampanotany teny mihitsy hoe “fa dia inona loatra no tena hitadiavana an’ity olo-malaza é !, i Bera sy ny fianakaviany aza toa tsy taitra sy tsy mametra-panotaniana fa toa ireto mikarakara, dia I Tita sy ny anabaviny indray no toa mikoropaka mitady ity zaza malaza”.

Tonga i Aina :
- dring, dring, dring …. Allô
- allô, aiza moa ilay toerana fa tsy hitako
- ay, aiza enao zao ?
- eto amin’ny fidirana eto amin’ny PROCHIMAD aho io
- ay, manaraha iny lalana iny, manaraha ny làlana mankaty amin’ny Lac Hotel. Endrasako eo amin’ny varavarana ianareo.

- Tita : I Bijou nga zany
- Manou : éé, ndeha hitsena azy ery ambavahady aho fa toa tsy hitany ilay toerana

Nanaraka ahy moa i Tita, niandry teo ambavahady. Nefa raha somary el any fiandrasany dia nazoto mihitsy ary nitolo-tena izy ny andeha hitsena ireto nandrasana amin’ny soavaly vy. Tsy nilaina moa izany satria, raha iny saika handeha iny izy dia iny ilay nandrasana fa nipoitra.

- Tita : izaho zany no andeha hi-présenté an’i Aina amin-dry ‘zareo … satria izay no nifanarahana
- Manou : ay … fangaha dia tsy maintsy ho-présenté-na mihitsy !!!
- Tita : tsy izany fa tsy fantan’ireto zanak’i Bera i Aina.
- Manou : ay (aleo moa tsy nanohy resaka satria somary nahagaga ihany ny hoe izaho zanak’I Bera ampanahy aza tsy no-présentée-na tamin’ireto zanany akory)

Satria moa efa i Tita zany no hitondra ireto nandrasana dia lasa aho namonjy ny seza sy ny lovia izay navela noho ny andraikitra lehibe tsy maintsy notanterahina. Ka raha iny mihinana iny indrindra aho dia tonga avu any ity anabavin’i Bera nisaotra. Mbola tsy nisy fisaorana torak’izany mihitsy nahazo an’ity Dame Rasoa amin’ny fahatongavan’ny nandrasana. Marihina etoana fa na tany ampiangonana, na ny fahatongavana tao amin’ny tranon-danonana dia mbola tsy nanatona anay ity anabavin’i Bera. Fa iny tonga iny indrina i Aina no toa lasa olona efa nifanerasera tsy misy toy izany izahay.

Vita ny hiraka :
Tsy nitsahatra ny nanetana an’i Aina intsony aza ity anabavin’i Bera ny mba hiarahan’ireto zatovo hiresaka, hifankafantatra bebe kokoa. I Tita koa moa esty andaniny manampy trotraka. Ny hany nahafinaritra ho ahy alo dia toa lasa voakarakara ny latabatra nipetrahanay.
Amin’itony zava-miseho itony moa dia ny zanakitsika somary miavona izay amin’ny voalohany. Tsy maintsy tambatambazana sy dokafana vao mety hanao ‘zavatra. Eny na dia efa tsy haritra intsony aza. Nihira ary ity mpihira, faly ny be sy ny maro ary nahandratra avo ity zaza. Afaka niaraka tamin’iny aza ny manakana rehetra ka toa sahy niantso ireto zatovo avy any ampita hoe : “allez, on va danser …”
Nandihy tokotrany ny zatovo, fa mbola tsy maintsy teo alo ity zokko, i Tita ary ity anabavin’i Bera. Tsy maintsy teo na dia efa somary vizaka ihany aza.
Nandritr’izany rehetra izany dia naka toerana tsara i dame Rasoa sy ny andilako nijery sy nanisy feho ny zava-mitranga ery alavitra.

Tsy haraka intsony ny rythme :
Ity zandriny, l’irokoï aloha no nialan-daharana voalohany. Niala andaharana satria ity fandihy moa somary kara-kakana ka vizaka ihany ny andilany. Ity zokiny mbola tsy niala an-daharana. Tsemboka soamantsara ary ny zatovo ka somary naka rivotra any ankosotany… Ny lehibe moa namonjy seza satria mangitsy any ankoso-tany.

Vita va ny hiraka :
Faly ary ireto mpikarakara fa vita ny hiraka. Afaka nifandombera ny mpianakavy satria niresaka irery ireto zaza avy any ampita sy ny mpihira malaza.

Ny tohiny, aloe samy haminany azy …

jeudi 13 septembre 2007

Sandra la charcutière


Depuis que Sandra a quitté Le Fuschia, elle a repris le chemin de l’école, surtout à chaque fois qu’elle commence à en avoir assez de rester à la maison.

Elle s’est formé sur l’informatique – bureautique par exemple, où elle est sortie majore de sa promotion.
Bravo !
Conséquence, elle s’est ouverte deux comptes e-mails et passe plus de temps devant un PC que d’habitude. Tout y passe, même le jeu de solitaire.

Aujourd’hui, elle a terminé son apprentissage à la charcuterie et elle nous montre par cette photo le résultat.
Bravo !
Comme conséquence, je pense que nous allons manger un peu plus de la charcuterie qu’avant maintenant. Est-ce bon pour nous ça ?

mercredi 12 septembre 2007

Viande marron

Très fatigué du voyage de retour de Morondava, les parents ont décidé un week-end du 18 août de « tsipika » les enfants chez la mémé ; histoire de pouvoir se reposer pour les parents et de retrouver ses petits enfants pour la mémé (fitaka justifié par les 20h de route quand même).

Qui ne connais pas la gloutonnerie de notre Brandon … peut être mémé qui a osé lui laissé entrevoir un après-midi, à l’heure du goutter son sakafo du midi !!! Erreur.

Brandon : moi j’aime la viande marron
Dame Rasoa : tu aimes la viande marron !
Brandon : oui
Dame Rasoa : tu veux manger avec mémé !
Brandon : oui (avec soulagement)

Mais Brandon a bien dit qu’il aime la viande marron, alors il a raflé d’abord les viandes marron, obligeant ainsi la mémé à ne plus manger car le riz est sec. Sans viande marron, Brandon a quand même continué à manger le riz, obligeant de nouveau la mémé à acheter du pain, car la famine crie quand même.

Vous pensez en ce moment que Brandon a attaqué le pain fraîchement acheté, non ! Et bien non, la mémé a attendu que le glouton rentre chez lui pour envoyer l’ambassadeur chercher ce pain, malgré la famine.

Bien que c’est une bonne stratégie de servir de la viande marron, espérant ainsi que cela va constituer LE lôka de maroanaka, il ne faut jamais laissé un glouton entrevoir de la viande marron. Vous allez toujours perdre.

tarzan boy

Un fin d'après midi du 08 septembre 2007, vers 18h06et en se prélassant devant la télé la maman zap sur une pub.

Soudain, on entend : « ôôôôôôôô … night to night, give me over … »
La maman, contente, se sent d’un seul coup rajeunie et fière de dire à ses fils, voilà Tarzan boy.
Arnaud : où ça !
Maman : à la télé, le chanteur
Brandon : beurk ! c’est nul.

La fierté de la maman est bafouée.

mardi 11 septembre 2007

mianara teny gasy

Amporisihina ny zanak'i Mall mba hiteny gasy fa mampihomehy be de izao no vokany :

Ariane :
- Mama, ahoana fiteny lait en poudre en malgache?

Maman :
- Vovo-dronono

Ariane :
- Mama o, mba omeo vovo-nono za azafady

Kevin :
- C'est quoi çà vovo

Maman :
- vovoka ronono

Kevin :
- aaaaahhhhhh, poussière de lait?

SDF

Arnaud : Papa, c'est quoi un SDF ?
Papa : c'est un sans domicile fixe
Arnaud : c'est comme les gens là qui dorment dehors ?
Papa : ces gens là sont de 4'mis
Arnaud : mais ils n'ont pas aussi de maison ...
Papa : un SDF, c'est comme un poux qui s'est trouvé sur la tête d'un chauve
Arnaud : ah ! si tu as des poux, c'est un SDF alors ....

lundi 10 septembre 2007

tsy hadino akory

Un matin du 02 septembre 2007, en attendant que le moteur de ma voiture soit suffisament chauffé, le téléphone sonne :

  • dring, dring, dring !
  • allo
  • où tu es ?
  • toujours au parking, pourquoi ?
  • il y a le frère de Vololona qui m'a appelé au téléphone tout à l'heure. Apparemment, elle et Ianja sont arrivés d'Italy et personne pour les récupérer
  • OK, je pars de suite ....

Mais avant de partir, je me suis dit, comment ça se fait que mon frère n'est pas au courant !!!! Je vais quand même l'aviser.

  • tic tic tic tic tic tic tci tci tic tic
  • allo
  • Salama, tô oe efa ao Ivato ry 'zareo ?
  • ié. tonga alo lé rôpilane. Efa ety andàlana za ka
  • okay azy. Tsy makany intsony aho zany.

Le soir, moi et ma famille avons rendu visite à mon beau-frère.

  • Salut, ça va ?
  • Ouais. un peu fatigué mais ça va
  • comment ça fatigué
  • oui, je revient de Rhôme là
  • par le vol de ce matin
  • oui, pourquoi ?
  • apparemment le vol arrivait plus tôt que prévu ce matin
  • comment tu le sais
  • ben, il y a ma belle-soeur et son fils qui étaient dans l'avion ... et ils ont du attendre Abe à l'aéroport
  • ah ah ah ah. En fait, nous étions tellement fatigué et en plus, à Nosy-Be, il n'y avait pas de monde alors nous avons décidé de décoller plus tôt. Et nous sommes arrivés 1h plus tôt.

Et oui, si Frank savait que Vololona et Ianja étaient dans l'avion, il aurait pu lui demander de les ramener en ville ... ou bien de respecter l'horaire des vols.